Influensapandemier
Under de senaste 300 åren har världsomspännande svåra epidemier, pandemier, slagit till ett tiotal gånger och stora delar av världens befolkning har drabbats varje gång. Senast var det Hongkongfluensan som 1968-1970 släckte mellan en och två miljoner liv. Frågan är inte om det drabbar oss igen utan när. Därför är det viktigt att veta hur vi ska förbereda oss.
Fyra forskare vid Umeå universitet och Oslo universitet kommer under 2007-2009 att studera våra fyra senaste pandemier — Ryska snuvan (1889-1890), Spanska sjukan (1918-1919), Asiaten (1957-1958) och Hongkonginfluensan (1968-1970). Projektet “Historiska influensapandemier som kunskapskälla för beredskapsplanering” finansieras med sex miljoner kronor av Krisberedskapsmyndigheten. Genom att granska dåtidens förberedelser, regler, åtgärder och handlande ska man få helt ny kunskap om hur man ska agera vid nästa pandemi och vilka prioriteringar man kan bli tvungna att ta.
Målet är att förstå hur samhället och människorna drabbades, och genom att finna svar på hur det såg ut förr kan man använda kunskaperna för att skapa en bild av hur en kommande pandemi kan se ut. Vilken effekt får det till exempel om man stänger skolorna? På vilket sätt slås samhället ut vid omfattande sjukskrivningar? Vilka drabbas hårdast och ska de skyddas särskilt noga?
Epidemier är alltid aktuella. Hiv har krävt mer än 20 miljoner liv och H5N1, den så kallade Fågelinfluensan, har nyligen aktualiserat epidemihotet. Den influensan har funnits i runt tio år och skulle mycket väl ha kunnat utvecklas till en pandemi om den anpassat sig och fått förmågan att smitta människor emellan och inte bara från fågel till människa.
När pandemier slår till så slår de hårt. Under Asiaten samlade vi på oss 5,6 miljoner sjukdagar och då var vi bara 7,3 miljoner svenskar. Sätter man det i ytterligare ett perspektiv kan man konstatera att Asiaten tog fyra miljoner människoliv jorden runt, Spanska sjukan 50 miljoner.
