Om Demografiska databasen
Demografiska databasen (DDB) är en statlig förordningsstyrd infrastruktursatsning vid Umeå universitet. Sedan starten 1973 har DDB både utvecklat internationellt konkurrenskraftig historiedemografisk forskning och gett Umeå universitet en framträdande plats inom det befolkningshistoriska forskningsfältet. Till Demografiska databasen och Centrum för befolkningsstudier har två excellensbidrag tilldelats från Vetenskapsrådet, vilka är Starka Forskningsmiljöer 2005-2010 och Linnéstöd 2006-2016.
DDB startade sin verksamhet 1973 med Riksarkivet som huvudman. 1978 inrättades DDB som en särskild enhet vid Umeå universitet. Då var syftet med verksamheten att datorisera innehållet i äldre kyrkböcker för att göra dessa tillgängliga för forskning. För Riksarkivet var det betydelsefullt att skydda det oersättliga arkivmaterialet från fortsatt slitage. Sedan dess har verksamheten utvecklats till att bli såväl en nationell som internationell forskningsresurs.
DDB:s verksamhet är i huvudsak inriktad på två huvudområden; dataproduktion och forskning. Dataproduktion omfattar insamling, registrering och systemuppläggning av historiskt demografiskt forskningsmaterial i större relationsdatabaser. Forskningsdelen inkluderar forskning men även metodutveckling, forskarservice, seminarier, gästforskarverksamhet, konferenser m.m.
På uppdrag av rektor är även ett tredje område under uppbyggnad, som är inriktat på registersamordning och långsiktig förvaltning av forskningsdatabaser. Denna del av verksamheten går under namnet DORUM – Databaser och Register för forskning vid Umeå universitet.
Demografiska databasen bedriver verksamhet på fyra orter i Sverige. Dataproduktion sker i Haparanda, Jörn och Karesuando. Verksamhet knuten till upparbetning, datauttag och forskning sker i Umeå. Vid enheten i Jörn finns även mikrofilmat kyrkboksmaterial från hela Sverige och personalen kan där utföra släktforskningsuppdrag på beställning. DDB har cirka sjuttio personer anställda i verksamheten.
